Videon är inte längre tillgänglig
Lördagens match mellan Getafe och Barcelona är på i periferin.
Köksklockan tickar högt.
Men i övrigt vilar ett lugn över huset.
Barnen är i skolan och frun Louise på gymmet.
Endast Niclas Wallin är hemma, precis som han varit sedan mars månad.
Efter fyra hjärnskakningar inom loppet av ett års tid sade kroppen ifrån på allvar. Fram till i juni har Luleå Hockeys förre lagkapten gått mellan sängen och soffan, vilat, funderat och översvämmats av känslosvall.
- Jag har ringt Cam (Abbott) och frågat; vad fan är det som händer? Det är sådana krafter med de här smällarna. Det är först veckor efteråt som de kommer, säger Niclas Wallin och fortsätter:
- Jag kunde inte vara inomhus eller bland folk i fem veckor efter smällen mot AIK (18 mars). Jag hörde klockan lika väl som allt annat, ungarna sprang runt och halv-bråkade. Det skrek i mina öron under den perioden och jag höll jävla på att bli tokig. Det är litegrann kvar i dag.
Ingen återhämtning
Efter tio NHL-säsonger, två Stanley Cup-finaler och en Stanley Cup-titel 2006 med Carolina bestämde sig familjen Wallin för att flytta hem 2011. Luleå Hockey såg en naturlig ledare på isen och i omklädningsrummet och erbjöd ett treårskontrakt.
Men trots att Niclas Wallin åkt på några hjärnskakningar under NHL-karriären var det ingenting mot vad som väntade på hemmaplan.
Under sista säsongen i San Jose fick han ytterligare en och tre till skulle komma under elitseriecomebacken.
- Jag kan tagga igång, men det är baksmällan som kommer efteråt. Och hela fjolårssäsongen var så för mig. Redan i september efter första smällen i Liberec. Jag har inte haft någon återhämtning i kroppen.
- Jag var helt borta och har inte ett jävla minne om vad som hände i Liberec. Jag vaknade i en ambulans på väg till sjukhuset. Vi åkte hem dagen efter och jag spelade en vecka senare mot Växjö. Man vill ju vara med.
Den 12 december borta mot Frölunda kom nästa. Niclas Wallin hade varit inne på ett långt byte och skulle bara skicka iväg pucken och befann sig i utsträckt läge.
Smack.
Frölundaforwarden Mika Pyörälä kom i hög fart och tacklingen tog rakt på hakan.
"Var är jag?"
Tillbaka till ruta ett, men nu skulle det ta riktigt länge innan Luleåbacken klev på igen.
- Du får väggar (tunnelseende) för synen. När jag försökte gå ut på isen i december, medan laget var på bortaplan, var det som; var är jag? För stunden var det en helt ny värld och det var jäkligt obehagligt. Jag hade ändå spelat 17 år på elitnivå, menar Wallin.
- Jag fick en ordentlig rehabtid och gjorde alla tester, men klarade inte dem. Det handlade om balans och rena koncentrationstester. Det var först i februari som jag blev godkänd på testerna och under tiden missade jag 18-20 matcher.
Niclas Wallin kom tillbaka och avslutade säsongen.
Men som sagt kom en till smäll mot AIK i säsongens sista kraftansträngning den 18 mars.
Smällar adderas
- Den var inte så allvarlig. Jag har fått betydligt värre tidigare, men då har jag bara skakat på huvudet och kört. Men alla smällar plussar på.
Yelverton Tegner tog ett beslut med hela Wallins tidigare skaderegister som bakgrund.
NHL-veteranen hade enligt Luleås lagläkare tagit sitt sista skär.
- Jag har fått en rekommendation av doktorn att min skalle inte pallar med
något mer. Det finns ingen som kan säga att jag inte får, men det är hans ord och påskrift att inte utsätta mig något mer, säger Niclas Wallin och fortsätter:
- Jag kan gå riktigt djupt, men det tänker jag inte göra. Det är mellan mig och doktorn. Samtidigt har jag aldrig tittat bakåt. Men nu måste jag börja summera litegrann och fundera om jag ska ta den här risken igen och inte lyssna på en doktor. Ska jag gå ut och chansa mot barnen och dem som jag har runt i kring mig och bli ett kolli sedan. Så kan det bli.
Först i juni började de värsta symptomen att släppa.
Men 37-åringen är långt ifrån symtomfri i dag.
"Nu sover jag i alla fall"
Och han vet inte när den dagen kommer.
- Det är fortfarande grejer som spökar. Det kan ta ett år, två år. Onormala saker för just mig. Energin och liknande. Nu sover jag i alla fall om nätterna. Det har varit ett stort jävla problem. Jag har somnat tidigare, men vaknat vid ett, två på natten och vridit mig till fem på morgon.
- Även om jag gått och trott att jag har ett vanligt liv utanför... När jag även börjar tappa energin på det som är utanför och tycka att det inte är roligt längre. Då är det fel någonstans.
Klarar du av att åka till Coop Arena och se en träning?
- Jag var där i går. Det är jobbigt att se Robin (Jonsson) och dem andra stånkas på isen. Men för mig är det viktiga just nu att bli helt återställd så det inte kommer fler grejer i framtiden. Yelverton är väldigt skeptisk för att jag ska utsätta mig för någon mer smäll. Det handlar inte om - utan när.