18-årige Sofia Henriksson är en veteran i JVM-sammanhang.
I år är hennes sista mästerskap och sedan tidigare har hon ett stafettguld från 2013 och stafettsilver från 2012.
Men ingen individuell medalj.
Fram tills i söndags.
På fem kilometer klassiskt slog sig Strömnäsåkaren in på en andraplats och var bara 2,6 sekunder från guldet som vanns av ryskan Natalia Nepryaeva.
– Äntligen har jag fått min medalj. Det är jättekul, säger Sofia Henriksson men erkänner att det är blandade känslor efter att ha varit så nära segern.
– Ja, det måste jag erkänna. När jag kom i mål hann jag inte ens andas ut så tog hon ledningen direkt. Jag smällde staven i backen och svor lite grand. Samtidigt är det små marginaler i toppen och jag är jättenöjd med min medalj.
I den tuffa banan med flera backar hade ryskorna fördelen att starta efter Henriksson och kunna gå på hennes tider. Samtidigt fick Piteåtjejen också information om hur konkurrenterna körde.
– Jag visste att det var tajt och tog ut det sista jag hade och försökte jobba in i det sista. Det var ändå kul att slå den ryska trippeln, om inte jag varit på pallen hade det fått trippel som för två år sedan.
Hade du kunnat göra något annorlunda eller var det en maxprestation?
– Innan prisutdelningen stod jag och funderade vart jag hade kunnat ta de där 2,7 sekunderna och kunde inte komma på något särskilt ställe. Jag är nöjd med mitt lopp och att hon var snabbare kan jag inte påverka.
Nu återstår stafetten där Sverige är rankade etta efter guldet i fjol. Ny stor medaljchans med andra ord.
– Vi laddar för fullt och hoppas att det inte blir sämre än i fjol. Även om Ryssland hade alla sina fyra inom topp sex i dag så har vi aldrig åkt så här bra individuella lopp. De får kämpa för att slå oss.