Sportchef Öhrlund: "ALLA ÄLSKAR EN FIGHTER"

Marcus Hellner tömde allt i jakten på ett guld under 15 km fristil. Anja Pärson blev hjälte efter att både ha kraschat och sedan tagit ett brons. Malin Öhrlund kommenterar om sportens innersta kärna, stålviljorna.

Foto:

Foto:

Foto:

Vancouver2010-02-20 06:00
Alla älskar en fighter. Se bara på den villkorslösa kärlek som Anja Pärson fick efter sitt OS-brons i en normalt sett rätt bortglömd disciplin, superkombinationen. Marcus Hellner har också fått en hel del hyllningar efter sitt lopp på 15 kilometer fritt. Han dundrade rakt in i den äckliga mjölksyreväggen redan efter halva loppet och kämpade sedan som ett djur bara för att ta sig i mål. Han var så stum på upploppet att jag allvarligt trodde han skulle ramla ihop och kollapsa. Men icke. Han tog sig i mål, men förlorade det som, utan mjölksyran, hade varit ett säkert brons. Sådant känns. Då hade Charlotte Kalla precis vunnit sitt OS-guld och fått en
betalning för allt slit hon lagt ner under åren. Marcus Hellner fick i stället en påminnelse om att han förmodligen måste lägga ner ännu mer träning framöver. Tungt besked och jag har funderat på hur han ska orka ladda om efter en sådan
massiv urtömning. Men Marcus Hellner är tuff. TV-spel i OS-byn och mentala påminnelser om hur bra han faktiskt är har gjort honom redo. Två gånger 15 kilometer skiathlon står på programmet och hänger Hellner bara med på den klassiska delen så borde han ha bra chans. Cologna, Piller Cottrer och Bauer kommer säker att dra på ordentligt i klassiskt och försöka hänga av åkare som Petter Northug och Marcus Hellner. Frågan är om det kommer att räcka hela vägen. Jag sätter lite frågetecken för Hellner med tanke på hur han körde kroppen tom i måndags. Dario Cologna såg läskigt stark ut och jag undrar vad som krävs för att knäcka honom. Banan uppe i Whistler är både tuff och utslagsgivande så det kommer att bli ett sjutusans race. Men som sagt, är han med efter den klassiska delen så kanske det finns en medaljchans. I annat fall får Hellner rikta in sig på stafetten och femmilen. Inga direkta favoriter och dessutom är stafetten svårbedömd då ingen av de andra svenska herråkarna visat någon vidare form. Det är väl å andra sidan ett liknande problem på damsidan där Charlotte Kalla, Anna Haag och Anna Olsson är givna medan den fjärde platsen är helt öppen. Jag förstår om herrarna Ingesson och Abrahamsson har beslutsångest när det gäller hur man ska lägga upp stafettlaget. Det troliga är väl att Britta Norgren Johansson får chansen, men jag är inte helt säker. Kan inte låta bli att avrunda den här krönikan med ett par ord om Anja Pärson. Den kvinnan är något alldeles extra. Mindre än ett dygn efter kraschen som kunde satt stopp för hennes fortsatta OS-tävlande stod hon på startplatsen - i samma backe. Pärson levererade och ett OS-brons
i det läget kändes för min del nästan större än Charlotte Kallas guld. Nu lär det inte bli någon bragdmedalj för Anja - men i mina ögon har hon redan
vunnit den. Till sist: När ni läser det här kan Charlotte Kalla ha hämtat hem sin
andra OS-medalj.
I sådana fall - stort. Och jag lär få återkomma i ärendet.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!