Den 4 mars 2001 smashar Iksus väldige kuban Felix Casanova in boll efter boll. Pajala IF har inget motmedel och förlorar med 1–3 i set och nykomlingen slutar sist i elitserien.
En epok är över – en fantastisk resa är över.
Direkt efter slutsignalen berättar poängkungen Niclas Tornberg att han lägger av med volleybollen. Samma gäller nyckelspelare som Peter Bäcklund och Magnus Holmström. Några månader senare lägger Pajala IF ned sin A-lagsverksamhet eftersom Umeå är närmsta bortalag i division I.
– Jag hade inte kört ett till år om det hade blivit ett till år. Det hade nog varit tufft både sportsligt och ekonomiskt för klubben att köra ett år till i elitserien, säger Niclas Tornberg när Kuriren 13 år senare besöker den tidigare landslagsspelaren hemma i Piteå.
– Det är bara positivt och bland det roligaste jag gjort. Numera är det inte är så många som påminner mig om den tiden. Nu får jag mest höra att jag har en yngre bror som brukar vara på tv (Johan Tornberg, hockeyexpert).
Under 1990-talet gör Niclas Tornberg stor succé i den svenska elitserien och framför allt det svenska landslaget. Poängspelaren dominerar nationellt och i landslaget är han självskriven. Efter 157 A-landskamper, två VM-turneringar, två EM-turneringar och sju elitseriesäsonger får Tornberg, som under flera år varit en av svensk volleybolls omslagspojkar, äntligen sitt efterlängtade guld när han vinner SM med Iksu 1998.
Efter guldet avslutar Pajalasonen sin volleybollkarriär och sadlar om till beachvolleyboll med Umeåbon Tom Englén. Duon siktar mot sommar-OS i Sydney 2000, men efter bara några månader väljer han och partnern Englén att avbryta satsningen. Tornberg tror att han kastar in handuken för gott och planerar att satsa för fullt på sin civila karriär och familjen hemma i Piteå.
– Beachvolleyn funkade inte riktigt i mitt huvud. Det blev lite hullabaloo och lite oseriöst, jag behövde mer struktur för att fortsätta, säger han.
Hemma i Norrbotten spelar moderklubben Pajala IF för närvarande i division I. Och föreningens starke man Hasse Ylipää försöker locka tillbaka Niclas Tornberg till klubben. Inför säsongen 1999/2000 har Ylipää lyckats övertala den 190 centimeter långe kantspelaren till en återkomst.
– Det var lite mer på skoj som vi drog ihop ett kompisgäng, säger Niclas Tornberg som hade lämnat Pajala som 19-åring efter säsongen 1988/1989.
Andra spelare vill vara med på avskedsresan. Även storebror Fredrik Tornberg ansluter, likaså tvåmetersmannen Magnus Holmström som vann SM-guld tillsammans med Niclas Tornberg i Iksu säsongen 1997/1998. Hasse Ylipää värvar in finländaren Juha Niskala och helt plötsligt har Pajala ett lag med stor kunskap och erfarenhet.
– Tanken var att det skulle bli en avskedssäsong där vi framför allt bor bra, äter gott och badar bastu, säger Hasse Ylipää, som även var passare i laget.
Trots att Niclas Tornberg är långt från sin forna form dominerar han division I-serien fullständigt. Pajala radar upp segrar under inledningen av säsongen och ganska snart ändrar spelarna sin målsättning. En rolig grej blir helt plötsligt seriös.
– Nivån på division I var väl inte speciellt hög om man ska vara helt ärlig. Så efter ett tag kände vi att vi var helt okej och att vi kunde gå hela vägen, säger Niclas Tornberg.
– Vi tränade inte speciellt mycket och var lite övergödda. Men utan att vara kaxig kan jag säga att det var stor skillnad på spelare i ettan och elitserien – det var hästlängder.
I jakten på en elitserieplats får Pajala möta storsatsande Karlstad. Vinnaren i matchserien går vidare till kvalserien och Pajala skräller i den första bortamatchen efter att ha vänt 0–2-underläge till 3–2-seger.
En vecka senare vinner norrbottningarna även den andra matchen. Efter en gastkramande tillställning besegrar man Karlstad med 3–2 i set inför en entusiastisk publik i Pajala Sporthall. Niclas Tornberg är skillnaden mellan lagen och smashar motståndarna sönder och samman.
– De hade ambitionen att gå upp och hade ett stort lag. Det var nog en ordentlig plump för Karlstad, säger Tornberg när han minns tillbaka.
– I avgörande set hemma var det 19 lika. Vi vann med 21–19 och då höll taket på att ramla ihop, det var helt makalös stämning i sporthallen, säger Hasse Ylipää.
Nu råder det volleybollfeber i Pajala. När stadens lag inleder kvalseriespelet mot Göteborg och Ymer är det lapp på luckan.
Kvalserien visar sig bli en enklare nöt att knäcka än matchserien mot Karlstad och Pajala går upp innan dubbelmötena ens är färdigspelade. Pajala firar avancemanget i kavaj.
Inför elitseriesäsongen rustar Pajala ordentligt i spelartruppen. Från Luleå plockar värvningsansvarige Hasse Ylipää in beachvolleyspelarna Mika Päiväniemi, Håkan Lindgren, Patrik Johansson, Mikael Åkerström och Stefan Lunderbye. Ylipää har ytterligare ett ess i rockärmen, Niclas Tornbergs förre lagkamrat Peter Bäcklund, 26, gör comeback efter att ha lagt av efter SM-guldet med Iksu 1998.
Under en bastukväll i Umeå lovar Bäcklund att göra comeback om Pajala går upp i elitserien. När laget fixar kontraktet är Ylipää snabb att påpeka att det som sägs i bastun är bindande och den 26-årige Skellefteåbon skickar ett kontrakt till Bäcklund som skriver under direkt.
Bastun har en central plats i Pajala Volleyboll.
– Vi såg alltid till att ha ett hotell med bastu när vi bokade hotell inför bortaresorna – det var vårt enda krav på boendet, säger Hasse Ylipää.
Under sommaren går Niclas Tornberg ner i vikt. Efter 157 A-landskamper och EM- och VM-turneringar vill han inte skämma ut sig i elitserien. Under några månader tappar han drygt tio kilo.
– Jag bantade ner mig, jag tränade inte jättemycket. Men jag ville inte komma dit och vara helt jävla värdelös, säger han.
– Jag hade ju slutat och minns att motståndarna trodde att jag bara var skrot. Det var lite av drivkraften för mig, jag ville inte möta dem och se ut som en köttbulle.
Inför premiärmatchen mot Team Valla är det positiva känslor i Pajalas spelartrupp. Det enda som oroar är spelplatsen – sporthallen är nämligen bokad för Römppä-festligheterna och klubben får spela i den nya hallen vid isladan i stället.
Där har man dock ett problem. Hallen har sparsamt med sittplatser och med rådande volleybollfeber i samhället får klubben vara påhittig.
– Vi tömde byn på parkbänkar och lastpallar. Sen byggde vi upp en egen läktare och från skolans aula körde vi stolar, säger Hasse Ylipää.
När den historiska matchen drar igång den 30 september har sporthallen förvandlats till en festlokal. Bandet Rai Rai ser till att samtliga 435 åskådare får en premiärmatch värd namnet – det blir liv på luckan.
– Det var ett riktigt sväng-gäng som sjöng på meänkieli, finska och svenska. Det var otroligt drag när de lirade och Team Valla-spelarna fattade ingenting, säger Ylipää som var 44 år ung när han debuterade i elitserien.
– Det fanns ingen bättre morot än att spela i elitserien med dessa härliga killar. Det var kul.
Men på planen får Pajalaspelarna ett ordentligt uppvaknande av det tippade topplaget som dominerar matchen fullständigt inledningsvis. När Fredrik Tornberg hoppar in i tredje set ser han och brodern Niclas till att Pajala förlorar med hedern i behåll. Mötet slutar 1–3 i set.
– Det var jäkligt roligt ändå. Samtidigt förstod nog många vad elitserien egentligen handlade om, säger Tornberg.
Sedan avlöser förlusterna varandra. Men trots det är det muntert i Pajalagänget som upplever en häftig tid tillsammans.
– Sportsligt gick det inte direkt kanonbra. Men allt runtomkring var jättekul, det var drag runt volleybollen och laget, säger Hasse Ylipää.
På hemmaplan stödjer publiken laget i vått och torrt. Varje match i Pajala Sporthall är en festlighet och till slut kommer den första segern i omgång sju. På hemmaplan besegrar man Habo med 3–0 i set efter en riktig laginsats.
– Det var jäkligt roligt. Vi fyllde hallen och det var folkfest i byn under alla hemmamatcher, säger Niclas Tornberg.
Det blir bara en till seger under säsongen. Efter 18 förluster slutar laget sist i tabellen och åker ur Sveriges högsta serie. Pajala är två poäng bakom nästjumbon Floby.
– Jag visste att chanserna var små. Men vi sa att vi skiter i det och siktar in oss på ta en skalp här och där, säger Niclas Tornberg.
– Vi gjorde bra matcher. Framför allt på hemmaplan där vi skakade många lag, jag minns att vi föll mot Iksu med 2–3 och de gick sedermera till SM-semifinal.
Pajalaspelaren visar att han fortfarande håller hög klass. Han slutar tvåa i poängligan och kommer med i All star-team.
– Jag gjorde inte bort mig. Men jag fick samtidigt mycket bollar att jobba med, säger Tornberg.
Hasse Ylipää:
– Han var stjärnan och i bra form. Niclas hade vunnit poängligan stort om han inte hade missat bortamatcherna mot Örkelljunga och Hylte, säger han.
– Motståndarna visste att jag skulle passa till Niclas i ett trängt läge. Men det spelade ingen roll, de fixade inte honom vid nätet och han slog förbi alla tvåmetersspelare.
Men vid sidan om matcherna upplever spelartruppen en minnesvärd tid. Året i elitserien handlar om glädje och många timmar i bastun.
– Det var bastubad efter alla matcher och vi bjöd in motståndarlag att komma och bada med oss, säger Niclas Tornberg.
– Vi hade svinkul. Vi var ett gäng gamla kamrater som hade roligt tillsammans och ganska avslappnat.
Hans Ylipää:
– Vi skulle göra en sista rolig säsong. Det var en jäkla resa.
Eftersom få spelare i truppen bor i Pajala under elitseriesäsongen blir det inte så många träningspass. Under hemmamatcherna brukar laget samlas under fredagen för att träna och ställa i ordning sporthallen inför match.
– Det var klang och jubel. Vi tränade fredag kväll, åt middag och badade bastu, säger Hasse Ylipää.
– På lördagen var det morgonträning, lunch, match och bastu. Ibland bjöd vi in motståndarlagen för att bada bastu, balja och rulla i snön. Det var fest i ett halvår.
Under hemmamatcherna är författaren Mikael Niemi en flitig gäst. År 2000 släpper Niemi sin bok Populärmusik från Vittula, som blir belönad med Augustpriset samma år. Niemi syns allt som oftast med sin ryggsäck på läktaren och ger matcherna lite extra stjärnglans.
– Han signerade Vittula-böcker i pauserna och efteråt. Det var som att folk gick och bugade för honom på läktaren, säger Hasse Ylipää.
– Och i samband med bortamatcherna hade vi bastukvällar med Tornedalingar som hade åkt många mil för att bo med oss, se matchen och njuta av en bastu efteråt. Det var ett makalöst år.