Christina, 38, reagerar på smalhetsen: "Det triggar en avsky"

Unga tjejer exponeras för skadliga skönhetsideal i dag, i en utsträckning som tidigare inte skådats. Det slår nya SVT-dokumentären Smalast vinner fast. Där ställs också frågan om sociala medier är en orsak. Influensers roll i det är omdebatterat just nu.

– Ganska många, stora konton lägger ut bilder som ser sjuka ut. Konton som många unga följer, och som ser upp till dessa kvinnor. Det är lätt att dra parallellen att så som de ser ur är idealet, och lika med framgång. Det är det som är farligt, säger Christina Ahlin.

Hon är engagerad i föreningen Shedo, som är specialiserad på ätstörningar och självskadebeteende. Sedan 2022 föreläser hon om ätstörningar. Till yrket är hon skötare på psykiatrin, och har även påbörjat en utbildning till socialpedagog.

"Anledningen till att någon utvecklar en ätstörning är komplex. Vem som helst kan drabbas. Ärftlighet, miljö, dieter och värderingar man omges av spelar in", säger Christina Ahlin.

Foto: Jessica Rosengren

Smalhetsen i sociala medier, såsom Tiktok och Instagram, väcker starka känslor hos henne.

– Jag blir jätteirriterad för det triggar en ilska och en avsky, jag vill inte se det. Och även om jag avföljer, så studsar det tillbaka som "förslag för dig".

– En del influensers har enligt mig ganska skeva perspektiv på mat, hälsa och kroppar. Det vi ser av smalhetsen är ögonblick av människors liv. Det säger ingenting om hur de mår, eller hur resten av deras tid är. Det är dessa ögonblick som unga människor jämför sig med, säger hon.

Tycker du influensers bär ett ansvar i det här?

– Alla människor får göra sina egna val, men det får vara deras ansvar. Men jag tänker att alla vuxna i samhället har ett ansvar för våra barn och unga.

Hon försöker vara en motpol, för sina egna barn och deras vänner. Ett exempel på det är att hon inte längre sminkar sig. 

– Jag vill visa att man inte måste. Man måste inte ryckas med. Jag tänker på det, att jag har sett ganska många inlägg som "beach 2025" och "träna dig i form". Kroppen är inget renoveringsobjekt som man hela tiden ska göra om, säger hon.

"För mig handlar det mycket om att få in andra, bra förebilder i mina barns liv. Vi kan inte skydda våra barn och unga från allting, de kommer att möta smalhets men hemma hos oss värderar vi inte kroppen. Det är det som är det viktiga", säger Christina Ahlin.

Foto: Jessica Rosengren

Om du fick säga vad du ville, till Luleås unga, i det här ämnet. Vad skulle du säga då?

– Vi ser olika ut och det är precis som det ska vara. Det viktiga är hur man mår, och inte hur man ser ut. Sök konton som peppar dig, där du kan vara den du är.

Christina Ahlin har konkreta råd till föräldrar, och andra vuxna.

– Tänk på hur man pratar kring mat, kost och hälsa. Att man inte håller på att nyper sig själv i magen eller säga "nu har jag unnat mig" och "fredagsfys före fredagsmys". Att man. inte värderar och kommenterar kroppar. Det ska inte vara krav på träning för att få äta gott.

Om någon är fast i en ätstörning, hur kan den ta sig ur det?

– Det är svårt att ta sig ur på egen hand, och även om man är medveten om hur sjuk man är behöver man hjälp, säger Christina Ahlin.

En viktig del för att komma ur sin egen ätstörning var att ta hjälp av andra som också haft ätstörningar men blivit friska, berättar hon.

– De kunde säga till mig att jag har varit där du är, men det går att komma därifrån. Och jag vill vara den personen för andra. Det ger mig så mycket.

Ätstörningarna kom när hon var runt 14 år, och hon blev inlagd när hon var 16 år. Hon beskriver det som att hon var det osynliga barnet när hon växte upp. 

– Jag blev inte sedd i skolan. Jag blev sedd genom min sjukdom. Det var därför jag fastnade så hårt i ätstörningar.

Många år senare, som 35-åring, skulle det visa sig att hon har autism.

– Om jag hade fått hjälp att förstå mig själv och mitt fungerande när jag var barn, och fått andra strategier att reglera mina svåra känslor hade jag kanske aldrig behövt utveckla allvarliga ätstörningar. Det handlade initialt inte om mat, utan det var en strategi jag hade för att hantera mina svårigheter.

"Man ska inte värdera mat i bra eller dåligt. Jag tänker att en del behöver ta itu med hur man själv hanterar mat och träning, och ens egna värderingar. Tränar man för att få äta?", säger Christina Ahlin Shedo.

Foto: Jessica Rosengren

Det finns en samsjuklighet mellan autism och ätstörningar, enligt Ahlin.

– Jag var vuxen när jag själv insåg att jag var autistisk. De trodde inte det, jag var ju social och framåt. Jag är inte definitionen av det autistiska barnet som sitter och gungar, och inte kommunicerar. Mina intressen är psykologi och psykiatri. Jag älskar människor och träffa nya människor men det gör också att jag behöver mycket återhämtning, säger hon.

Hur återhämtar du dig?

– I naturen. Jag är i skogen. Det är ju fantastiskt. Egentid är viktigt, tid med familj och vänner gärna ute i naturen ger mig lugn. Jag har också märkt hur viktigt det är för mig att vara i sammanhang med andra autister. Det är läkande och otroligt bra för min självkänsla, säger hon.

Någon som har autism kan ha svårt att anpassa sig i socialt samspel, ha stort fokus på några få intressen eller svårt att hantera situationer som är otydliga, enligt 1177. En styrka kan vara att en person med autism kan vara extra intresserad av vissa saker, och bli väldigt bra på dem.

Christina Ahlin beskriver det som att autism är ett annat sätt att fungera. Att få diagnosen har hjälpt hennes självkänsla.

– Tidigare skämdes jag för mina svårigheter, då kände jag mig bara fel. Jag passade aldrig in någonstans. Nu kan jag förklara. Jag kan säga att jag gillar dig, men jag gillar inte att göra det här och det här, jag tar hellre en promenad.

Nattklubbar till exempel, är inget för henne.

– Det är fel miljö. Det är ljud, ljus och lukter. Allt är maxat, säger hon.