Det är tyst och stilla när Petri Sova startar sin arbetsdag på krematoriet på Örnäset i Luleå. Med ett knapptryck startar maskineriet och ugnen som ska värmas till minst 800 grader.
Det är här den sista färden påbörjas och människor blir till aska.
Enligt svensk lag måste kremering eller jordbegravning ske inom 30 dagar efter dödsfallet. Om anhöriga väljer kremering måste gravsättningen av urnan ske inom ett år efter det att kremationen har ägt rum. Allt fler väljer kremering, i fjol kremerades 1 578 personer i Luleå krematorium.
Processen tar allt från en till tre timmar, beroende på hur stor kistan är.
Det känns som att vi gör något meningsfullt, det tänker jag på varje dag
Petri Sova
Krematorievaktmästare på Örnäset
I Sverige finns många olika gravsättningsmöjligheter: kistgrav, urngrav, askgravlund, askgravplats, minneslund och kolumbarium. De som vill sprida askan måste ansöka om det hos länsstyrelsen.
– Det är inte så vanligt, några stycken per år kanske. Men det ökar. Det finns restriktioner kring det också, du får inte sprida var som helst. Till havs brukar vara ganska vanligt, säger Fredrik Lundberg, kyrkogårdschef för Luleå domkyrkoförsamling.
I dag väljer omkring 80 procent att låta sig kremeras efter döden.
Petri Sova började på krematoriet 2012 som krematorievaktmästare. Han gick bredvid under ett års tid och sedan en utbildning på tre dagar. Vidareutbildning sker löpande.
Jag fick lära mig om teknik, hur allt fungerar, vad man ska tänka på. Det viktiga är ju den etiska biten. Och utsläppet, du får inte släppa ut allt möjligt. Men vi har mycket låga utsläpp.
Petri Sova
Krematorievaktmästare
2012 fick krematoriet en ny rökgasrening och ny ugn. Den gamla ugnen byggdes om för att nå miljökraven. Utsläppen av kvicksilver, som bildades i samband med förbränningen, var för höga för de nya miljökraven.
I krematoriet används HVO, ett biodrivmedel som liknar diesel. I början av veckan används omkring 20 liter bränsle per kremation, i slutet av veckan ligger siffran på tre eller noll. HVO ger också 85 procent mindre miljöpåverkan, säger Fredrik Lundberg. Viktigt, med tanke på att som mest sker åtta kremeringar per dag, fem dagar i veckan.
Vi förbrukar 23 kubik om året ungefär.
Fredrik Lundberg
Kyrkogårdschef för Luleå domkyrkoförsamling
Vid de flesta krematorier tillvaratas den värme som blir resultatet av kylprocessen, men inte i Luleå.
– Hade vi haft det hade den kunnat värma 140-150 villor. Så det är lite tråkigt, men när besluten togs var det annat som gällde, säger Fredrik Lundberg.
Själva krematoriet stod klart i slutet av 1989. När det byggdes om 2012 var det modernast i Sverige. Den andra ugnen som byggdes var större, vilket var nödvändigt i takt med att människorna och därmed kistorna blev större.
– Det fanns ju stora människor förut också. Men vi kan inte ta de extra stora kistorna i vår gamla ugn, men däremot i den nya. Vi har en maxgräns på 215 kilo och cirka en meters bredd, säger Petri Sova.
Om personen som ska kremeras väger mer än så, måste ett nytt beslut tas. Antingen skicka för kremering söderut och anhöriga får själva bekosta transporten. De allra flesta väljer då att ha en jordbegravning, säger Fredrik Lundberg.
Det händer inte ofta, men det händer. Trenden är ju definitivt att vi blir tyngre. Och det innebär i praktiken att det blir större kistor.
Fredrik Lundberg
Kyrkogårdschef för Luleå domkyrkoförsamling
Det kan innebära en säkerhetsrisk att köra ugnen för länge varje dag eftersom den blir hetare ju mer den används. Det krävs fingertoppskänsla att arbeta som krematorievaktmästare, konstaterar han:
– Det blir en typ av processteknik. Man måste välja i vilken ordning man ska göra saker och ting beroende på vikten på personen som ska kremeras och kistans utformning. Vi vill att det ska bli så bra som möjligt, säger han.
Jag fick lära mig om tekniken, hur allt fungerar, vad man ska tänka på. Det viktiga är ju den etiska biten. Och utsläppet, du får inte släppa ut allt möjligt. Men vi har ganska bra siffror
Petri Sova
Krematorievaktmästare
Det som blir kvar av kroppen skrapas ur med hjälp av ett långt järndon. Askan och benresterna ska sedan svalna för att malas. Vissa väljer att tillverka urnan själva och det finns vissa regler att förhålla sig till när det gäller material och storlek samt var urnan ska gravsättas.
Vid gravsättning av aska i minneslund behövs ingen urna, då används istället en påse. I askgravlunden grävs askan ned i en linnepåse. Den sys, genom ett samarbete, av de som går på Slussens dagverksamhet (Luleå kommun).
Höftleder, gångjärn, knäleder och övriga metaller skickas till ett företag som ansvarar för allt arbete med insamling och sortering av metallresterna. De återvinns och ersättningen tillförs Allmänna arvsfonden (enligt Regeringsbeslut). År 2020 handlade det om nästan 48 miljoner kronor för hela Sverige.
Vi tänker ju att det ligger en person i kistan och att en anhörig står bredvid oss även om de inte gör det
Petri Sova
Krematorievaktmästare
Men att jobba så nära döden och det definitiva slutet av ett liv, hur är det egentligen? Petri Sova har omkring 15 000 kremeringar bakom sig. Den dagen hans farbror skulle kremeras tog han ledigt. Och när barn ska kremeras är det psykiskt extra tungt.
Denna krispiga novemberdag är den 40 634 kremeringen klar när vi besöker krematoriet.
– Vi tänker ju att det ligger en person i kistan och att en anhörig står bredvid oss även om de inte gör det. Det känns som att vi gör något meningsfullt, det tänker jag på varje dag, säger Petri Sova.