Roger Kyrö och Roger Rönnberg.
Under sina tolv år i Frölunda har Roger Rönnberg, 53, förändrat klubben totalt. Nu är han inne i sitt sista slutspel innan flyttlasset går till Schweiz där han tar över Fribourg-Gottéron.
För att förstå hans resa som hockeytränare backar vi bandet till Luleå.
Killen som växte upp på Grytstigen på Hertsön tog över som tränare för Luleå Hockeys A-lag 2007 tillsammans med Roger Kyrö.
Han var då 36 år gammal och hade tidigare tränat klubbens J20-lag.
– Vi delade på ansvaret, Kyrö och jag, och det var nog tur det, för jag var ganska ung i min tränargärning och var inne i perioden då jag var som kaxigast och trodde jag visste allt. Jag tror alla är det i sitt jobb innan man börjar ställa sig de kritiska frågorna om varför man gör saker och ting, och börjar lära sig på riktigt.
Roger Rönnberg odh Roger Kyrö.
Roger Rönnberg som tränare i Luleå.
Roger Rönnberg hade tuffa år i Luleå som tränare för A-laget.
På den tiden var Luleå Hockey inte lika välmående som i dag. Sportsligt gick det tungt och ekonomin var inte heller något att skryta över. Rönnberg och Kyrös första säsong slutade med en 10:e plats i grundserien – sämsta resultatet sedan säsongen 1993/1994.
– Jag kommer aldrig glömma första dagen på jobbet när Micke Renberg helt plötsligt hamnade i Skellefteå. Tanken var att vi skulle få in några spelare till, men vi insåg att vi inte skulle ha råd till det och fick börja i en helt annan ände.
Hur tänkte du där och då, när Renberg stack till Skellefteå?
– Det var jättetufft. Vi tappade en förstalinaspelare och det var ett allvarligt läge för klubben ekonomiskt. Den säsongen blev en överlevarsäsong och med en liten marginal klarade vi oss till sist från kvalserien. Jag minns fortfarande den stora glädjen när vi mötte Timrå i sista omgången och det blev klart.
Roger Rönnberg och Roger Kyrö deppar i Luleå.
Renbergs flytt är ett mörkt kapitel i klubbens historia som än i dag kan få känslor att blossa upp.
– Jag tror att parterna Luleå Hockey och Micke inte ska ha så mycket skit för det som hände där och då. Jag är inte insatt i fallet, men jag förstår så pass mycket att det finns andra filurer där bakom som gjorde att det blev som det blev.
Trots misslyckandet fick de fortsatt förtroende och tog en femteplats i grundserien. Men året efter missade Luleå slutspelet igen och Rönnberg lämnade klubben.
– Det var ett stort misslyckande. Vi låg väldigt bra till före OS-uppehållet, hade spelat som ett topplag hela säsongen och hade en stor tro på det vi gjorde, men sedan fick vi en djup svacka och missade slutspel. Det sitter kvar som en tagg än i dag, säger Rönnberg och fortsätter:
– De tre åren var tuffa för oss, men vi byggde upp en blivande kärntrupp med Fabricius, Burström och några killar till med Luleåhjärta som kunde föra föreningen framåt i tiden.
Roger Rönnberg blev med tiden förbundskapten för Juniorkronorna och karriären blomstrade. Det stora genombrottet kom 2012 då han ledde Sverige till ett efterlängtat JVM-guld.
2013 skrev han på för Frölunda och 2016 tog han klubben till SM-guld.
Jag intervjuade dig när du hade vunnit guldet och frågade när du skulle återvända till Luleå? Du svarade något i stil med "Jag tror inte de vill ha tillbaka mig". Hände det något mellan dig och Luleå eller varför kände du så?
– Jag är inte superimponerad över mitt eget jobb när jag var i Luleå. Jag är oerhört självkritisk och jag förstår att det sista fansen vill ha tillbaka är någon som stod i båset under de där tunga åren. Det är bara att se var Luleå är som förening i dag, med det stora publikintresset. Det finns många bra tränare att välja på där ute innan man funderar på mig.
Det har alltså aldrig funnits några hard feelings?
– Absolut inte. Jag fick alltid uppbackning och bra stöd av föreningen. Det finns inget att klaga på. Det är mer mitt eget legacy och det förstår jag.
Du är väldigt självkritisk?
– Ja, det är jag, och jag kan se det utifrån i dag. Vi är många år framåt i tiden nu där jag fått en erfarenhet som jag saknade då.
Efter tiden i Luleå har det nästan gått spikrakt uppåt för dig.
– Ja, men jag har ändå mycket att tacka Luleå för. Jag fick stödet av klubben att hålla på, även under den tuffa tiden valde de att stå bakom oss. Det finns ingen bitterhet från min sida.
Under tiden i Luleå tog han upp bland annat upp Linus Omark och Johan Harju. Tidigt var han intresserad av att förädla unga spelare och i dag är talangutveckling inristat i Frölundas väggar.
– Frölundas vision är inte att vinna – den handlar om att utveckla människor. Allas ansvar, spelare och ledare, är att göra den bredvid sig bättre och jobba med utveckling – det är det viktigaste vi gör, säger Rönnberg och fortsätter:
– Så länge vi jobbar med utveckling varje dag, i synnerhet med de unga spelarna, har vi klubben bakom oss. Det är ett fantastiskt klimat att jobba i.
Roger Rönnberg gillar att skämta till det. Förra säsongen tejpade han för munnen inför den tredje perioden i Frölundas match mot Skellefteå.
Men det var inte bara glada miner när Rönnberg tog över Frölunda och kom in med alla sina idéer.
– Det har inte varit någon spikrak resa hur vi ska jobba och vad vi ska göra. I dag har vi tydliga strukturer, identitet och något vi verkligen står för, men så var det inte år ett. Mitt uppdrag var att förändra klubbens kultur och det jobbet är jag stolt över.
Tidigare i veckan berättade Joel Lundqvist, som numera är expert i TV4, om när Roger Rönnberg som ny tränare i klubben kastade en apelsin mot honom i omklädningsrummet för att se om Lundqvist var redo. Frölundakaptenen blev arg och förklarade tydligt för Rönnberg att "det här inte är något jävla juniorlag".
– Jag kommer inte ihåg apelsinen, men jag har gjort så mycket tokigt under åren, säger Rönnberg och skrattar.
Vad är det tokigast du gjort?
– Jag tror inte det är apelsinen, det finns garanterat tokigare saker, men vi lämnar oftast det mest tokiga i omklädningsrummet, säger han med ett finurligt leende:
– Jag jobbar med mycket humor och ser till att det är en prestigelös miljö, för jag tror det är då människor växer. Huvudtränarens roll är så förknippad med auktoritet naturligt, så mycket av mitt jobb har varit att avdramatisera min maktposition och få killarna att känna att jag är här med goda syften och för deras skull.
Frispråkige Rönnberg har stått för många rubriker och utspel genom åren. Vissa ångrar han.
– Det är inte alltid så genomtänkt, men jag är en känslomänniska. Tyvärr är ni journalister på plats när man är som högst i puls, tävlar, och just då är det svårast att bete sig på det sätt man vill bete sig.
Men det hedrar dig att du kan be om ursäkt när du går över gränsen.
– Jo jo, jag vet att jag inte är perfekt och det finns många situationer där jag skulle vilja trycka på spola tillbaka-knappen och ångra uttalanden.
Å andra sidan skapar det ett intresse och bygger upp rivalitet?
– Ja, men mitt jobb är att maximera våra chanser att vinna, inte att skapa det intresset. Samtidigt tycker jag det är lite väl slätstruket i dag. Vi hade fått en roligare liga om folk hade vågat prata mer, men det blir så jäkla förstorat så fort man säger något ogenomtänkt och det sitter i så jävla länge. Jag är ganska less på att prata om någon presskonferens med Bert elva år senare. Då tänker man sig för nästa gång.
Jag tycker du kan vara väldigt rolig i dina uttalanden också.
– Ja, men det kommer inte alltid fram. Jag försökte för ett tag sedan skoja med Skellefteå. De hade tagit en tokig time out på bortaplan och när jag fick frågan i tv om jag tänkte göra något liknande i nästa match, svarade jag: "Det finns chans att visa unga pojkar till coacher där ute hur man beter sig, hur man visar klass". Jag försökte säga det med glimten i ögat, men när det inte uppfattades blev Pierre (Johnsson, coach i SAIK) vansinnig. De tror jag var ute efter att håna dem, men det var jag inte.
Många motståndarfans har svårt för dig, kan du förstå dem?
– Ja ja, jag förstår verkligen att motståndarfans inte tycker om mig. De tycker jag är gnällig, röd i ansiktet och gnäller på domarna. Det är något som jag vill ha bort, för det är ingen del av mig själv som jag tycker om heller. Det är bra om de fortsätter gnälla på mig för då kanske jag blir bättre på att hålla mig kall.
Sportens reporter Mimmi Åkerlund träffar Roger Rönnberg i Scandinavium under semifinalserien mot Luleå. Frölundatränaren dyker upp i chipskeps och är på gott humör.
När det blev klart att Luleå och Frölunda skulle mötas i semifinal började tränarna direkt få frågor om varandra.
Båda är från Luleå.
Och båda kan vara heta.
Det finns något som kittlar i den tränarduellen, men Rönnberg tycker media målat upp en osann bild om hur relationen mellan honom och Thomas "Bulan" Berglund är.
– Folk tror att vi går runt och hatar varandra, men det är inte fallet. "Bulan" är en av de mer respektfulla coacherna i den här ligan, men det tar inte bort att jag verkligen vill slå honom. Att jag vill vinna mot hans lag. Det vill jag absolut. Men ibland vill media få fram att vi bara vill vinna för att vi inte tycker om den andre. För länge sedan har jag insett att hat inte är någon bra energikälla långsiktigt.
I stället pratar Rönnberg gott om Berglund.
– Jag har följt honom hela mitt hockeyliv och har alltid tyckt om Bulan. Först och främst som en jättehärlig spelare som stod för många av de saker jag tycker hockeyn ska stå för: Man är hård, tävlar för sitt lag och gör allt för att vinna. Som coach har jag jättestor respekt för honom. Jag tycker han alltid får fram lag som är svåra att slå och tvingar mig att bli bättre som coach hela tiden.
Kan du förstå kritiken han ibland får utifrån om att "han spelar för få juniorer".
– Jag tycker det är föreningen som ska ta ansvar för det. Här i Frölunda har vi ett tydligt mål att 50 procent av truppen ska vara egna produkter. Nu är vi uppe på 75 i semifinalen. Det ligger på styrelsenivå och vi mäter av det kontinuerligt. Börjar vi hamna lågt på egna produkter har vi spårat ur, säger Rönnberg och fortsätter:
– Jag har en förväntan på mig att utbilda egna spelare som ska in i laget. Mitt jobb är inte att se om någon av de unga är bra eller dåliga, utan se till att göra dem bättre så de till slut är bra för oss. Den filosofin har vi jobbat efter i alla tolv åren och har man det stödet, men också trycket på sig från föreningen, blir det enklare.
Frölunda har flera lovande juniorer på gång, som 17-åringarna Ivar Stenberg och Max Westergård som redan gjort stora avtryck i slutspelet.
– Ibland behöver man tryck på sig som coach för att få det här riktiga modet att spela unga spelare, annars är det jävligt lätt att gå på säkra kort. Står man och väljer mellan en hyfsad allsvensk spelare, eller en egen produkt, måste jag kunna motivera att den allsvenska spelaren är bra mycket bättre för laget än den unga spelaren, annars spelar vi den unga spelaren. Vi tror på den modellen långsiktigt.
Det är 20 år sedan Rönnberg var juniortränare i Luleå och han är inte insatt hur det fungerar i föreningen i dag, men han är säker på vad som skapar framgång när det gäller att få fram egna spelare.
– Ställer föreningen nog höga förväntningar på att unga spelare ska in? Jag tror det inte bara är ett coachbelsut. Jag tycker det är hela föreningen som ska brösta det och man måste välja vilken väg man till gå. Jag tror inte det enbart är Bulan folk ska vara sura på.
Många blev upprörda i våra kommentarsfält när du titulerade dig själv som göteborgare i en tv-intervju under semifinalen. Det verkade som att du inte ville förknippas med Luleå längre?
– Om jag skulle säga till våra fans att jag känner mig mer som Luleåbo än Göteborgare är det nog fler människor som blir sura på mig. Jag förstår mitt ursprung och det handlar inte om att jag pissar på det. Jag är väldigt stolt över det och glad över den fostran jag fått i Luleå och i föreningen, men samtidigt behöver man leva i nuet.
Kan du se dig återvända till Luleå någon gång?
– Ja ja, jag har inga problem med det.
Du har alltså inte blivit storstadskille helt och hållet?
– Nej, nej, just den delen ändras aldrig i en människa tror jag. I det här yrket kan man inte planera längre än nästa kontrakt räcker och nu har jag tre år där jag ska jobba i Schweiz. Mina barn kommer läsa på universitetet här och min fru har ett jobb som hon älskar här, så det är därför jag säger att jag är göteborgare nu.
Tillbakablick. Roger Rönnberg i Brooklyn.