Intimt samtal om text, skrivande och kreativitet

Vilket behov har vi mÀnniskor av bekrÀftelse? Det Àr en frÄga som författaren och lÄtskrivaren Annika Norlin funderat mycket pÄ.

Annika Norlin och Rebecka Digervall möttes i ett samtal om text, skapande, skrivande och kreativitet under Bok & Bild under ledning av moderator Elisabeth Rosenbrand.

Annika Norlin och Rebecka Digervall möttes i ett samtal om text, skapande, skrivande och kreativitet under Bok & Bild under ledning av moderator Elisabeth Rosenbrand.

Foto: Eva Åström

Kultur2021-10-22 20:51

Bok & Bild

– Jag tĂ€nker att vi lever i en ny tid, dĂ€r man snarast kan bli överbekrĂ€ftad pĂ„ sociala medier. Under min uppvĂ€xt i Östersund sĂ„g bekrĂ€ftelsen annorlunda ut – som att man lagat en god sylt, sĂ€ger Annika Norlin pĂ„ plats i Lilla salen pĂ„ Kulturens hus under Bok & Bild.

Tillsammans med lÄtskrivaren, artisten och producenten Rebecka Digervall, frÀmst kÀnd som medlem i The Magnettes, hölls ett samtal om text, skapande, skrivande och kreativitet under moderator Elisabeth Rosenbrand, Sensus Equalizer. Ett samtal som skulle svÀnga hit och dit under ganska informella former, dÀr Àmnen som allt frÄn villkoren som kvinnlig musiker till hur det Àr att verka utanför de stora musikscenerna avverkades.

– Jag tĂ€nker att det var ganska bra att jag hade trĂ„kigt. Det gynnade mig att det inte hĂ€nde sĂ„ mycket. NĂ€rmast en gĂ„va som födde kreativitet, sĂ€ger Annika Norlin.

En erfarenhet Àven Rebecka Digervall delar nÀr hon tÀnker tillbaka pÄ uppvÀxten i Pajala.

– Hade man inte rika förĂ€ldrar fick man göra saker sjĂ€lv. Jag började exempelvis att göra mina egna skivomslag, sĂ€ger hon.

Annika Norlin debuterade som författare med Augustprisnominerade novellsamlingen "Jag ser allt du gör" under pandemin och betonar att det inte Àr "NorrlÀndsk novellsamling".

– Jag har verkligen strĂ€vat efter att mina hemmatrakter ska vara lika neutrala och naturliga som om du förlĂ€gger handlingen till en storstad, Ă€ven om förlaget gĂ€rna marknadsfört det norrlĂ€ndska. Men för mig handlar inte novellerna om platserna. BerĂ€ttelserna Ă€r allmĂ€ngiltiga och allmĂ€nmĂ€nskliga, sĂ€ger hon.

Det nÀrmast pÄtvingade förhÄllningssÀttet till exotiseringen av kultur som föds i periferin Àr dock ingenting som egentligen pÄverkat de tvÄ lÄtskrivarna, mer Àn kanske ett visst motstÄnd mot att inordnats i ett fack. Och nÀr samtalet senare glider in pÄ sjÀlva processen för skrivandet sÀger Annika Norlin:

– NĂ€r jag skrev min novellsamling tĂ€nkte jag musik, men eftersom varken trummor eller gitarr kunde komma in, krĂ€vdes en annan rytm i orden. LĂ„tar ger snabba kickar medan en novell krĂ€ver uthĂ„llighet. Men allt skrivande handlar till sist om vad man sjĂ€lv blir berörd av. För mig det tydliga och enkla.

Rebecka Digervall som ofta arbetar tillsammans med andra i sin kreativa process och Àven skriver lÄter till andra artister menar att förutsÀttningarna styr processen.

– Det kan börja med en idĂ©, en melodi eller titel – ofta lite av allt samtidigt. Det handlar om att fĂ„ text och musik att gĂ„ hand i hand. Lite som att gĂ„ pĂ„ sin första date. Men det svĂ„ra Ă€r att skriva lĂ„tar till sig sjĂ€lv. Framför allt mĂ„ste man lita till hantverket, sĂ€ger Rebecka Digervall.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!