Behandlingsassistenten Johan slogs till marken med en socka full av batterier, facket larmar om en tuff arbetsmiljö och under förra året gjordes tio polisanmälningar. Vad händer innanför väggarna på Johannisbergs ungdomshem i Kalix? I en stor artikelserie ger Norr Media en unik inblick hos en arbetsplats som ger ungdomar på glid en andra chans i livet och som under 2020 kan bli en av Kalix största arbetsgivare.
Allt var planerat. Ungdomarna tänkte rymma och flyktbilen var på väg.
– Fem minuter före misshandeln av mig gav en av de drivande mig en kram. Fem minuter senare hoppar han på mitt huvud och sparkar på mig, säger Johan Lind.
En personal ska gå med tre ungdomar över gården, Johan Lind tar över uppdraget.
– Några meter från grinden får jag en socka full med batterier rakt i bakhuvudet.
Han faller till marken och larmet flyger iväg, han får en mängd sparkar i ansiktet. De rycker nycklarna till grinden, sliter sönder kläderna, slår och sparkar.
– Det känns som en evighet. Jag trodde att jag skulle dö.
I omkring fem minuter misshandlas han ute på gården. Det är två som är drivande, den tredje är skrämd och upprepar ”jag visste inte att det här skulle hända”.
Det är Patrik Westerberg som hör larmet och springer ut på gården.
– Jag ser Johan. Jag ser en bil utanför grinden och förstår att de ska rymma.
En ungdom försöker tränga sig ut genom grinden, men Patrik Westerberg ställer sig i vägen och det blir brottningsmatch.
– Jag hör bilen dra i väg.
Två ungdomar placeras i avskiljning. Johan Lind blöder och förs till sjukhus.
–Jag ringde beredskapen och de nekade att göra en polisanmälan om misshandel, så jag gjorde den själv. Jag ringde ut personal och styrde om personalgruppen. Sådana här gånger är det lätt att glömma avdelningen och då blir det kaos, säger Patrik Westerberg.
Johan Lind blev sjukskriven i en månad.
– Sedan var jag tillbaka, ville inte lämna kollegorna i sticket. Jag var egentligen inte redo, jag hade kognitiva problem, hade svårt att läsa och ta till mig saker, säger Johan Lind.
Det kom också hot.
– De hotade att de skulle skära halsen av mina barn, de sa vad jag hade för bil, min adress och annat. Jag polisanmälde det och men det ledde inte till åtal.
Han jobbade på men 1,5 år senare rasade allt.
– Jag bröt ihop, jag var helt slut.
Han blev sjukskriven i ett och ett halvt år. Efter händelsen med Johan Lind ändrades rutinerna vid JB.
– Vi ska inte vara själva med ungdomarna. Men vi är helt enkelt för lite personal, säger Marcus Rönnbäck.
Trots regeln att inte ensamarbeta finns en mängd händelser där farliga situationer inträffat just när personal varit ensam med de intagna. En av de senaste inträffade i slutet av förra året.
Då hade Johan Lind nyligen kommit tillbaka till arbetet från sin sjukskrivning. Ungdomar misshandlade en anställd, flera andra ur personalen fick ta emot slag och sparkar och det blev kaos på en avdelning med brand och sönderslagna saker. Johan Lind kom när värsta tumultet lagt sig, men träffade på skakad personal och upprörda ungdomar.
– Det var många minnen som väcktes till liv, det var jobbigt. Samtidigt kände jag en stor önskan att vara på plats och hjälpa mina kollegor, säger Johan Lind.
Genom åren har han sett kollegor som råkat illa ut säga upp sig.
– Ibland ifrågasätter jag varför jag är kvar. Jag har jobbat inom Kriminalvården tidigare och deras rutiner var bättre, ett säkrare jobb. Vi är många som brinner för att hjälpa ungdomarna men vi måste få möjlighet att göra det på bästa sätt, säger Johan Lind.
Det var inte första gången som han blev misshandlad på jobbet. Den första gången inträffade vid ett upplopp. Då träffades han av tio knytnävsslag i ansiktet.
– Dagen efter läste jag i tidningen att det inte var några problem med mig, att jag skulle vara tillbaka på jobbet dagen efter. Det var en märklig känsla, där satt jag och var svullen och röd. Den andra misshandeln stod det ingenting alls om i tidningarna.
