Tidigare har bland annat Lina Hedlund, Gry Forssell och Jonas Eriksson lett näringslivsgalan i Luleå. I fredags stod Lovisa Lindberg Lekfalk på scenen.
28-åringen kommer närmast från att ha spelat musikalen "Wicked" i Oslo och har sedan flytten från Luleå för tio år sedan skaffat sig mängder av scenvana från teatrar och krogar. Galakvällen i Luleå Energi Arena blev hennes största hittills i hemstaden, men förhoppningen är att göra mer i Luleå framöver.
– Jag vill jättegärna vara lite mer hemma, jag gjorde en turné i december ("Silver – den första förloraren") och kände verkligen hur najs det var att vara här, nära familjen och i Norrbotten, säger hon.
Lovisa Lindberg Lekfalk har stora delar av familjen kvar i Luleå, men hösten kommer främst spenderas i Stockholm och i Sundsvall, där hon ska spela "Kristina i Duvemåla".
Saknar du Luleå?
– Ja, absolut. Jag gjorde inte det under de första två–tre åren, då var jag så uppe i att göra musikal. Men de senaste åren börjar det dra mer och mer. Vi får se var jag hamnar, men jag skulle gärna vara här. Jag hade gärna haft ett längre kontrakt här om det gavs möjlighet, säger hon.
Vad ser du framför dig?
– Det hade varit kul att ta hit fler musikaler till Norrbotten, kanske sätta upp en musikalkonsert. Men framförallt handlar det om att jag som person ska våga säga vad jag tycker och ta mer egna initiativ. Att vara mer än en pusselbit.
Det har gått snart 20 år sedan hon uppmärksammades i Kuriren första gången och en titt i arkivet visar allt från kval till Junior Eurovision Song Contest 2007, allsångsshower och banduppträdanden på festivaler.
Sedan den stora debuten i "Häxorna från Eastwick" 2019 har hon gjort musikalroller på många olika scener. Med några år på nacken hoppas hon kunna profilera sig mer och göra egna projekt.
– I musikalbranschen är man mycket av en spelpjäs kan det kännas som. När du går på audition hamnar du i ett pussel av var man ska vara och vad man ska göra. Man ska ha lite tur i att passa in just i vad de tänkt, berättar hon.
– Det är klart att du kan ha någon egen tanke men är det en stor produktion blir det oftast smidigast att vara tyst och stå på sin plats (skratt).
Till våren väntar hennes största roll hittills i karriären, då hon fått huvudrollen i en musikal som tidigare bara gått utomlands. Vilken det är eller var den spelas är än så länge väldigt hemligt.
– Det ska bli asfett, konstaterar Lovisa Lindberg Lekfalk med glittrande ögon.
– Det kommer bli det största jag fått göra hittills, vilket är jättekul.
Vad är det största du varit med om så här långt?
– Man kan tänka att det häftigaste är att göra de största produktionerna på de största teatrarna, men det bästa är nog att blanda. Det är minst lika fint och viktigt – och mer konstnärligt stimulerande att göra mindre grejer. Då har man mer att säga.
De senaste åren har hon jobbat i Helsingborg och Vimmerby, Stockholm och Oslo – när hon inte varit på turné i landet.
– Det är en väldigt speciell livsstil, det är alltid en stress att inte få jobb och när man får jobb så flyttar jag på mig hela tiden. Jag lever som en nomad (skratt), vilket är speciellt, särskilt när man lever i en relation. Jag har min bas i Stockholm, där min fästman bor, men jag är inte där så mycket (skratt). Vi har ändå fått ihop det de senaste åren.
Att hon dessutom är ihop med en skådespelare både försvårar och underlättar livet.
– Jag tycker att det finns många fördelar med att jobba så här. Det är asnajs att vara ledig på veckodagarna, det är jättelugnt på matbutikerna, gymmet, på barer. De flesta av mina vänner lever också samma liv.
På tal om gymmet. 28-åringen är verksam inom en bransch där många är vältränade och fysiska attribut kan avgöra huruvida du får en roll eller inte.
– Ja, Gud ja. Även om jag tycker att det har blivit bättre. Men för ett jobb som har jag fått i december kommer jag in som ersättare och det jobbet får jag bara för att jag kommer i kläderna och matchar den förra personen fysiskt, säger Lovisa Lindberg Lekfalk.
Känner ni en press att hålla formen?
– Om man ska vara i dansensemble behöver man vara uthållig, det är tungt att dansa och sjunga samtidigt. Hade jag inte haft någon kondition tror jag att jag hade tyckt det vore skitjobbigt (skratt). För ens egen skull är det skönt om man orkar.