Utnyttjandet av människor som inte har rätt att uppehålla sig i landet är mycket allvarligt. Det är därför det har införts rätt hårda krav på många branscher att dokumentera alla människor som finns på arbetsplatsen. Och straff för den som bryter mot dessa regler – som Luleå kommun.
I ett och ett halvt år har den aktuella mannen arbetat på ett av kommunens gruppboenden, först som timanställd och sedan slutet av förra året som fast anställd, vilket Kuriren har rapporterat om. Nu ställs mannen själv och enhetschefen som anställde honom inför rätta. Och Luleå kommun kan se fram emot att få betala 117 600 kronor i en så kallad särskild avgift.
Det finns en hel del att ta fasta på här. Det första är chefen som anställde mannen uppger sig inte ha förstått att hon skulle kontrollera om mannen hade ett arbetstillstånd. Hon fick se hans LMA-kort – lagen om mottagande av asylsökande – samt hans id-kort och kände sig nöjd.
Till Kuriren säger även HR-chef Nina Lindh på Luleå kommun att kommunen "har bra rutiner, men [...] att det kan vara ganska svårt att avgöra om LMA-korten är giltiga eller inte".
Det är nästan så att man börjar tycka lite synd om enhetschefen. Fast i en övernitisk administrativ mardröm där svårhanterad byråkrati gör det nästan omöjligt att hantera verksamheten. Klart att det blir fel. Och det är klart att HR-chefen är förlåtande.
Men är det så då? Nej, det kan man inte gärna påstå. Just detta med att kontrollera om en innehavare av ett LMA-kort får arbeta kan vara det mest användarvänliga system som Migrationsverket, ja kanske hela den svenska byråkratin, har producerat. På kortet finns en QR-kod och skannar man den får man veta svaret på den här frågan. Ett genomsnittligt förskolebarn klarar av det.
För den sakens skull att man saknar förskolebarnets naturliga nyfikenhet och teknikglädje står det tydligt på kortet i kontrasterande röd text att man ska skanna koden för att få veta kortets giltighet och rätten till arbete.
Det är helt omöjligt för en människa med synen intakt att missa detta. Att en enhetschef med närmare 50 000 kronor i månaden inte skulle mäkta med den intellektuella utmaning är milt uttryckt misstänkt.
Vad är det för bra rutiner kommunen har som inte går ut på att enkelt skanna koden och få informationen? Spå i teblad? Kaffesump? Eller är rutinen helt enkelt att blunda och hoppas på det bästa?
Är det en slump att detta inträffade i omsorgsverksamheten där kommunen kontinuerligt skriker efter arbetskraft? Det bidrar inte direkt till berättelsens trovärdighet att det var just på ett område där man är desperat efter personal som man råkade missa att följa enkla och uppenbara instruktioner för att försäkra sig om att lagen följdes.
Till syvende och sist handlar det förstås också om det politiska ledarskapet. Det är inte första gången Luleå drabbas av problem på grund av bristfälligt och otydligt ledarskap. Man får åtminstone anta och för den delen hoppas på att man har varit otydlig i det här fallet snarare än att man tydligt uppmanat till detta.
Däremot verkar det osannolikt att man varit tydlig med att kommunen nogsamt måste följa lagen och inte anställa människor som ska utvisas och saknar rätt att arbeta. Det sorgliga är förstås att det ska behöva kosta skattebetalarna en massa pengar som borde ha fått gå till något kommunen faktiskt ska ägna sig åt. Igen.