En av isbrytarna som är stationerade i Luleå var planerad att tas ur drift på grund av Sjöfartsverkets sparpaket. Tack vare positiva signaler från regeringen hoppas myndigheten nu få de pengar man behöver och därmed kunna slippa genomföra nedläggningen.
Det är förstås gott och fint. 15 jobb tryggas i ett år till. Industrin kan också andas ut. Farledernas och hamnarnas tillgänglighet garanteras även i fortsättningen. Nåja, åtminstone i en vinter till. Men nästa år då? Och året därpå? Och därpå?
Det här duger inte. Att den här bristen på engagemang för Norrbottens liv och leverne är en rest från den förra, rödgröna regeringen är inte ett acceptabelt försvar längre. Ulf Kristersson är två och ett halvt år in på mandatperioden. Ansvar för sådant som inte sker nu vilar helt och hållet på de egna axlarna.
I grund och botten handlar det om något enkelt som att acceptera Sveriges geografi. Vi är ett stort, avlångt land långt upp på vårt klot. Det har historiskt varit populärt att försöka plocka russinen ur den norrbottniska kakan. Man vill ha allt som de stora industrierna producerar här uppe. Från virket i skogen till mineralerna i gruvorna, och förstås också elektriciteten från älvarna. Men man har sällan varit villig att investera ordentligt.
Det är ett under att det äntligen finns en början till faktisk finansiering av Norrbotniabanan, ett stycke avgörande infrastruktur för att binda ihop en av landets mest dynamiska regioner på ett grundläggande sätt. Satsningarna på Malmbanan hade kunnat vara ännu större, men även de finns faktiskt där. Och det är ju bra. Men även om man gör satsningar på infrastrukturen på land kan man inte ignorera det stora blöta öster om oss.
Enorma värden skeppas varje år in och ut genom Luleå hamn. Industrierna är beroende av att det går att både ta in insatsvaror och skeppa ut produkter sjövägen. Den vägen måste naturligtvis hållas öppen på ett tillförlitligt sätt. Det säger sig självt.
Näringslivet behöver långsiktiga spelregler för att kunna genomföra investeringar och växa. Bristen på en tillförlitlig isbrytning som nu säkras från år till år är oacceptabel. Våra industrier behöver bättre. Och förtjänar bättre. Alla här uppe förtjänar bättre.
Regeringen måste därför göra slag i saken och se till att de positiva signaler Sjöfartsverket har fått omvandlas till konkreta utfästelser. Låt oss inte gå igenom detta nästa år också.