Omkring 30 medarbetare har lämnat verksamheten det senaste året.
Arbetsmiljön på Luleå närpsykiatri beskrivs som hälsofarlig och patientsäkerheten som hotad. Personal har slagit larm om att de inte längre kan ta ansvar för vården.
– Det är något som man arbetat med i det förbättringsarbete som påbörjades för flera år sedan och som nu behöver komma igång. Det har funnits utmaningar i många år, men vi har gjort insatser för att förbättra både patientflöden och arbetsmiljö. Nu är det viktigt att det arbete som personalen varit delaktig i verkligen får börja verka, skriver Pia Johansson i ett mejlsvar.
Kritik har också riktats mot att risk- och konsekvensanalyser inte lett till konkreta åtgärder. Det är dock inget enhetschefen säger sig känna till.
Omkring 30 medarbetare har lämnat verksamheten det senaste året. Pia Johansson bekräftar att det varit en stor omsättning, men vill nyansera bilden:
– Det har varit en ruljangs. Personer har slutat, gått i pension eller bytt jobb, även inom vårt verksamhetsområde. Från 2019 är det sju färre anställda i dag. Men många är också tjänstlediga, föräldralediga eller sjukskrivna.
Hon lyfter även den akuta evakueringen sommaren 2022, då närpsykiatrin fick byta lokaler på grund av vattenskador och mögel, som en bidragande orsak till problemen.
– Den splittrade mottagningen ytterligare och skapade mer distans mellan delar av verksamheten.
Skyddsombuden menar att problemen inte är isolerade till enskilda chefer, utan genomsyrar hela ledningsstrukturen. De beskriver en brist på återkoppling, otydliga förändringar och chefer som inte är tillgängliga för personalen. Pia Johansson håller inte med.
– Verksamhetsområdet är stort och kräver att chefer axlar sina roller. Olika chefsled har olika uppdrag, vilket kanske inte alla medarbetare är medvetna om.
Hon uppger att hon själv har regelbundna möten med både fackliga företrädare och personal för att fånga upp problem.
För att återställa förtroendet bland personalen vill hon se ett gemensamt arbete med ett patient- och anhörigfokus.
– Det kommer även vara viktigt att här ta in brukarorganisationer och få deras synpunkter från deras medlemmar. Det blir lätt att man i en förändring tappar fokuset från varför den behövdes från början.
– Det innebär att man måste utvärdera och justera längs vägen.
Om situationen inte förbättras, menar hon att ansvaret är delat:
– Arbetsgivaren ska ge så bra förutsättningar som möjligt, och medarbetarna ska arbeta med det som är överenskommet.