Sofia Berne, psykolog, har forskat om nätmobbning.
Vad är ditt tips till en förälder vars barn har utsatts för näthat?
Sofia Berne, universitetslektor i psykologi vid Göteborgs universitet, har forskat på metoder mot nätmobbning och listar upp fyra saker.
- Lyssna, ställ öppna frågor och agera inte i affekt.
- Är det kopplat till skolan? Ta kontakt med barnets skola.
- Hjälp till tekniskt: samla in bevis och blockera användare.
- Se till att barnet inte får skuld för att någon annan är elak.
Om det är dags för mitt barn att få sin första telefon, dator, läsplatta eller tv-spel. Vad ska jag tänka på i förebyggande syfte?
- Var nyfiken och uppmärksam på hur barnet beter sig med telefonen.
- Var med och var delaktig, spela ihop och ta upp värdegrundsfrågor.
Om man är tekniskt okunnig och inte kan något om sociala medier eller tv-spel, då?
– Det viktiga är att förstå att du som vuxen inte behöver vara lika tekniskt kunnig som ditt barn, men det är ändå bra att vara nyfiken och försöka förstå vad som händer. Man kan ju alltid be ett yngre barn att visa hur det går till eller fråga om man får vara med. Med en tonåring kan det ju vara annorlunda, men om man har lagt den grunden tidigt och visat intresse så kanske de också kan öppna upp och prata om det. Ställ frågor.
Vad är den vanligaste formen av näthat bland unga?
– Det vi har sett hittills är att kommentarer om utseende och kroppar är väldig vanliga. Unga tjejer råkar ut för det och det tar väldigt hårt. De kan isolera sig både på nätet och i verkliga livet på grund av kroppsskam. Ungdomar själva säger i våra intervjuer att de vet om det och att de använder det som ett effektivt vapen för att såra tjejer, av olika motiv. De kan vara avundsjuka eller uttråkade, säger Sofia Berne.
Vilka kännetecken ska du reagera på som förälder?
– Om barnet helt plötsligt börjar få huvudvärk, magont eller inte vill gå till skolan kan det vara tecken. Det kan ju vara andra saker också, men det skulle kunna bero på att någon har hamnat snett på nätet. Då är det bra att fråga och höra efter. Eller om någon har spelat ett e-spel jättemycket och helt plötsligt slutar spela utan att vilja berätta varför.
Sofia Berne har riktat in sin forskning specifikt mot nätmobbning i skolmiljö. Hon poängterar att man ska söka hjälp och att det faktiskt är skolans ansvar att ta hand om mobbning som följer med från skolan till hemmet.
– Om mitt barn råkar illa ut av andra från samma skola, till exempel när de spelar e-sport hemma, så blir det skolans ansvar. Det är något som många föräldrar – och skolor – inte känner till. Även om det sker på kvällen eller helgen så är det en social situation som har uppstått mellan ungdomarna på grund av att de går i samma klass eller skola.
Som lärare skulle jag kunna tänka: är det inte upp till föräldrar att hålla koll på vad deras ungar gör på fritiden?
– Det är inte en enskild lärare som ska behöva jobba strukturellt med förebyggande åtgärder för nätmobbning. Det är rektorns och huvudmannens yttersta ansvar att se till att man har en skola som är fri från det. Det är nolltolerans mot kränkningar och trakasserier och det måste byggas upp ett strukturerat arbete kring det.
Sen finns det såklart saker en förälder kan göra hemma också.
– Man kan tänka på att skapa en trygg relation med sitt barn så att barnet vågar berätta för en och att man i den situationen kan hålla sig lugn och inte hamnar i affekt och tar över samtalet. Ställ öppna frågor och lyssna på vad barnet har att säga.
Hon tar upp exempel på hur hon jobbar när hon besöker skolklasser, vad man kan göra för att motverka nätmobbningen. Hon delar in eleverna i mindre grupper och pratar med dem om hur de tror att den utsatta mår av det förövarna kan kalla för skämt snarare än mobbning.
– Ofta är det någon som säger att de hade blivit sårade när någon hade sagt något när de spelade e-spel. Sen säger någon ytterligare samma sak och till slut är det bara ett par elever kvar som fortfarande envisas med att det är okej natt hålla på så. Men om resten av gruppen har ändrat sitt sätt att tänka kan man göra en överenskommelse med dem att man inte ska fortsätta på samma sätt.
Det finns psykologiska mekanismer som hon tar upp med eleverna. En drivande faktor bakom nätmobbning kan vara att man inte kan se varandras reaktioner. Det går inte att se någon på andra sidan bli ledsen och den utsatta kan inte heller se förövaren. Det finns också olika ursäkter som mobbare har för att rättfärdiga sina beteenden och för att skydda sig själva mot skuld, ånger och självklander.
Så kallat "moraliskt disengagemang" som gör att man förminskar vilka konsekvenser ens aggressiva beteende får.
– "Jag skämtade bara" är väldigt vanligt vid e-spelande. Det är bara en hård jargong, säger de. Och så läggs orsaken istället på den utsatte, för att den utsatte inte är tillräckligt skicklig i spelet och då får skylla sig själv, säger Sofia Berne.
– Det toxiska sättet att prata på normaliseras. Prata om hur det känns för barnen och hur de tror att det känns för andra? Är det så här ni vill ha det? Och signalera till skolan om det inte är en bra stämning som gruppen har.