Kurirens politiske redaktör Daniel Persson förfasade sig i sin ledare över hur vissa ledamöter klär sig i fullmäktige i Luleå och efterlyste såväl klädkod som respekt, allmänt hyfs helt enkelt enligt honom. Jag kan hålla med om att det är viktigt att visa respekt och hålla god ton och att ta ansvar för debattklimatet genom att tänka på hur man formulerar sig och hur man väljer att bemöta sina politiska motståndare. Det är långt viktigare än vilken typ av klädsel varje enskild ledamot väljer att bära på ett fullmäktigesammanträde.
Som representant för media bidrar man också till debattklimatet och vad som är ok att säga om politiker och tjänstepersoner. Att vara i det offentligas tjänst är ett arbete eller ett uppdrag som innebär att man granskas, precis som det ska vara. Men det gör mig väldigt bekymrad då en skribent på en av länets stora tidningar väljer att raljant jämföra tjänstepersoner med ”förskolebarn” och ifrågasätter dennes intellektuella förmåga. Det är för mig ett större bekymmer än att någon i talarstolen bär en hoodie.
Det är förstås högst problematiskt att en person som inte har rätt tillstånd att vistas i landet har anställts av kommunen och rutinerna och kontrollerna måste så klart ses över för att förhindra att det sker igen.
Vi går emot ett valår och temperaturen kommer att skruvas upp. Debattklimatet kommer att hårdna men för att vi inte ska sjunka till alltför låga nivåer behöver vi alla ta vårt ansvar. Det gäller även Daniel Persson.
Ledarsidans svarar:
Ulrika Lundberg har rätt i att en korrekt klädsel inte är en garanti för gott uppförande. Precis som man kan klä sig som en slashas och uppföra sig exemplariskt kan man klä sig väl och bete sig som en skitstövel. De två har helt enkelt ingenting med varandra att göra. Och det finns goda skäl att ställa krav på båda delarna.
Att Lundberg anser att ledarsidan har brustit i detta går bara att beklaga. Eftersom hela ämnet om klädseln förefaller vara tabu är det inte mycket att diskutera. Vad gäller ledaren om att Luleå har haft en man utan arbetstillstånd anställd i ett och ett halvt år gjordes ingen direkt jämförelse mellan tjänstepersonerna i fråga och förskolebarn. Men eftersom såväl enhetschefen och HR-chefen hävdade att det var svårt att kontrollera ett arbetstillstånd förklarades hur enkelt det är och att det är en teknik som behärskas av det genomsnittliga förskolebarnet.
Givet vilket ansvar dessa personer har anförtrotts, och vilka ersättningar de uppbär för att ta detta ansvar, är det inte orimligt att sätta deras utsagor i någon sorts perspektiv. Det handlar om att jämföra deras utsagor med verkligheten, inte att jämföra dem med förskolebarn.
Självklart ska vi iaktta vett och etikett och visa respekt mot varandra i debatten. Men i det ingår också att ta på allvar vad vi säger. Ovanstående handlar inte om ett hårt samtalsklimat utan om att Luleå kommun präglas av en brist på ansvarstagande som naturligtvis i slutänden går tillbaka på kommunens styre.
RÄTTELSE: I ingressen stod det tidigare att Ulrika Lundberg tillhörde Socialdemokraterna. Det ska naturligtvis vara Vänsterpartiet.