Regionen skrev på sin hemsida i veckan om de långa väntetiderna till närpsykiatrin:
"Det beror på låg bemanning, framförallt nu under sommaren. Vi gör allt vi kan för att få upp tillgängligheten. Detta genom att ta in extra personal och få stöttning från våra övriga verksamheter. Tills vidare ber vi våra patienter och närstående om förståelse för att det för närvarande kan ta längre tid att få återkoppling från oss."
I slutet av maj riktade huvudskyddsombudet i en anmälan till Arbetsmiljöverket med svidande kritik mot situationen inom närpsykiatrin i Luleå, något som Kuriren berättade om i veckan.
Omkring 30 anställda har lämnat arbetsplatsen det senaste året och nyrekryteringen är bristfällig. Nyanställda får inte tillräcklig introduktion. Det saknas väntrum, patienttoaletter, reception, sekretessäkra dörrar och larm till personalen.
Väntetiden till en psykologutredning är fem år och många patienter befinner sig i ett limbo utan vårdplan och uppföljning.
Även cheferna och ledarskapet får skarp kritik.
Sammantaget leder bristerna till en "direkt akut hotad patientsäkerhet och en hälsofarlig arbetsmiljö".
Kuriren har vid ett par tillfällen bett om en telefonintervju med ansvariga chefer för närpsykiatrin, men får beskedet att det kommer ta flera veckor innan de har tid med det.
Enhetschef Pia Johansson och biträdande verksamhetschef Susanne Samuelsson uppger däremot på mejl att de inte kan svara exakt på hur långa väntetiderna är, men att alla vårdinrättningar har en reducerad verksamhet under sommaren och att det då finns en prioriteringsordning att följa vid behov. De med störst vårdbehov går först.
På frågan om hur patienterna påverkas svarar de:
"Naturligtvis påverkas de av vår situation, men vi hoppas att de har förståelse för det."
Är ni oroliga för att den psykiska ohälsan ska hinna bli försämrad under väntetiden?
"Det finns en risk för det. Därför prioriterar vi att öka vår tillgänglighet så att dessa kan kontakta oss om behov uppstår."
Regionrådet Birgitta Dahlbäck (C) ser allvarligt på situationen.
– De senaste åren har vi försökt öka tillgängligheten för insatser vid psykisk ohälsa redan i primärvården, men jag förstår att man har haft stora svårigheter i Luleå och att det är många som har lämnat sina uppdrag i psykiatrin – men vi måste hitta lösningar som gör att man kan göra en bra insats.
Eftersom situationen inte har uppstått hastigt borde åtgärderna ha vidtagits mycket tidigare, anser hon.
– Jag har förstått av verksamheten att man har börjat se en ljusning men att det är långt kvar innan man når sina mål.
Hur drabbar det här allmänheten?
– Vi är ju överens om att situationen med de problem som finns är riskabel också för patienterna. Vi behöver hjälpas åt inom primärvården, akutverksamheten och öppenvården och prioritera insatserna för dem som behöver det mest.
Hon betonar att även om psykisk ohälsa är allvarligt, så finns det gradskillnader.
– Har man en problematik kanske med självmordsfunderingar, då är man självklart prio ett. Men tack och lov är det inte alla som mår så dåligt, utan en del kan avvakta till hösten. Men man måste göra alltid göra en bedömning av hur akut det är.