Berit och Ove Kalander drev Berits solarium och Videoshopen i Malmberget under 1980-talet. Videouthyrningen började smått hemma på Barongatan i garaget men affärsidén visade sig vara en succé och verksamheten växte snabbt.
– Bussarna gick utanför hemmet och vi blev ju snart en trafikfara. Bilar parkerade på båda sidor av vägen, minns Berit Kalander.
Snart beslöt paret sig för att flytta videoaffären till Österlånggatan och öppnade även upp en videouthyrning i Gällivare. Samtidigt drev de Berits solarium med fyra solarier som i princip alltid var fullbokade. En händelse har etsat sig fast:
– Ett klart minne är när Olof Palme blev skjuten och det bara var sorgeprogram på tv. Vi hade 40 uthyrningsboxar och det sa bara smack så var alla boxar uthyrda i båda affärerna. Två filmer och en box kostade 100 kronor så det var inte enorma summor men det blev en rejäl dagskassa den dagen. När alla boxar skulle lämnas tillbaka fick vi kalla in extrapersonal och Ove fick åka mellan bägge affärer för det var sådant tryck, säger Berit Kalander.
För ett par år sedan flyttade paret till Öjebyn men besöker Malmberget då och då. Det senaste besöket gav Berit en klump i magen.
– Det kändes verkligen i hjärtat på mig. Man ser allt med helt andra ögon när man varit borta ett tag. När vi bodde i Malmberget och barnen kom på besök sa de att man inte känner igen något och jag förstod aldrig vad de menade förrän nu. Malmberget kommer alltid att vara "hemma" för mig men det var jättetråkigt att se, säger Berit Kalander. Hon tillägger:
– Samhällsomvandlingen har pågått sedan slutet av 1980-talet men vi var så vana vid att gatorna stängdes av att man inte tänkte på det. Det blev en del av ens vardag.
Per-Anders Hodén flyttade upp till Malmberget under sent 1960-tal och arbetade som biträde i Hannus frisering som på den tiden låg i källaren på Konsumhallen.
– Sedan öppnade jag upp min egen frisering, PA's salong, på Österlånggatan. Malmberget var väldigt trivsamt och det var lätt att komma in i gemenskapen, berättar han.
Speciellt minns han dans på Nordan och Barnens dag som arrangerades under en helg i augusti med underhållning och karuseller. Då var Malmberget fullt av nöjessugna ungdomar och familjer.
– I början av gruvepoken sa de lärde att man inte borde bygga i Malmberget. Hade man lyssnat på dem hade man sparat väldigt mycket summor, säger Per-Anders Hodén.
Radioprataren Aimo Liukku flyttade till Malmberget som barn och minns tiden runt 1970-talet som bästa tiden i hans liv. Han pekar mot en lokal som inhyst både sport- och blomaffär.
– Jag minns hur Bosses sport bjöd in alla barn under julskyltningen och barnen fick leka i skyltfönstren. Vi fick vara ett levande skyltfönster och är något jag tänker på med varmt hjärta, säger han.
I dag är det liv och rörelse i centrum eftersom det är handbollsmatch i sporthallen. Men det är inget mot för hur det var "förr i tiden".
– Ibland tror jag att jag drömt och att Malmberget är kvar. Det är ofattbart att alla gamla gator och att Malmbergets levande centrum är borta, säger han. Men han menar att alla samhällen förändras på ett eller annat sätt.
– Hus försvinner och det kommer nya. Ska man gå in i allt det nya med öppna ögon eller hålla sig fast vid det gamla? Det okända är ett äventyr, så ser jag det, säger Aimo Liukku.
Parkkiosken är en central knytpunkt för många äldre människor. Men bara ett par veckor till, sedan stängs den.
– Det passar bra i tiden att sluta nu i och med samhällsomvandlingen. Det är dags för mig att söka jobb. Det känns spännande men jag måste nog landa lite först i det här, säger delägaren Maria Mattsson.
Hon minns ett Malmberget som var fullt av liv och rörelse, när långa köer ringlade sig till spelkassan och hon "jobbade som en tok".
– Det var helt annat förr. Vi märkte av att det blev mindre kunder när de drog om vägen, säger hon.
– Det är så nytt att man flyttar ett helt samhälle. Vi är inte vana vid att områden stängslas in och hus far iväg på långtradare.
Läs samtliga delar av Kurirens artikelserie "Malmberget i mitt hjärta":
Del två: Disponentsonen: "Det var ett annat samhälle då"
När Kaptensgården var sanatorium
Del ett: Malmberget - ett mönstersamhälle