I en rad artiklar har vi följt 17-åriga Mohammad Jafaris asylprocess. Han tillhör den förtryckta gruppen hazarer i Afghanistan. Hans familj förföljdes av talibaner och tvingades fly till Iran, där Mohammad har levt som illegal flykting sedan han var tre år.
När den iranska regimen skickade honom till Syrien för att strida mot IS beslutade han sig för att fly.
Efter en livsfarlig resa genom Europa nådde han Sverige hösten 2015. Han placerades i Luleå där han fick flytta in i ett boende för ensamkommande ungdomar. Här fick han nya vänner och började i skolan.
För första gången i sitt liv trodde han på framtiden. Men när han fick avslag på sin asylansökan i november ifjol dog drömmen. Han skulle utvisas till Afghanistan fyra veckor efter sin 18-årsdag.
Mohammad Jafari överklagade till Migrationsdomstolen, men det ledde bara till ett nytt avslag.
– Det kändes som att jag tappade allt på en gång. Mina kompisar, mina vänner. Jag förlorade allt, berättar han.
Att resa till Afghanistan var uteslutet. Oron att gripas av polisen och sättas i förvar överskuggade allt annat. Men vart han skulle ta vägen i stället var oklart.
Endast en vecka efter att Mohammad fick sin dom från Migrationsdomstolen, kom ett nytt prejudicerande rättsfall från Migrationsöverdomstolen. Den nya praxisen innebär att afghanska ungdomar under 18 år, som liksom Mohammad vuxit upp i Iran och saknar nätverk i Afghanistan, ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige. För Mohammad var det en vecka för sent. Chansen att hans fall också skulle tas upp i högre rätt var i princip obefintlig, eftersom Migrationsöverdomstolen bara prövar fall som kan bli prejudicerande.
Men hans gode man Ylva Sköld vägrade ge upp.
– Vi grep det enda halmstrå som fanns. Att han skulle nöjdförklara sig med domen från Migrationsdomstolen och därefter begära verkställighetshinder hos Migrationsverket med hänvisning till den nya domen från överdomstolen.
Det blev bråttom. Mohammad fyller 18 år den 11 april och för att vara på den säkra sidan måste verkställighetshindret prövas medan han fortfarande var 17 år.
I måndags förra veckan hängde Ylva Sköld på låset hos förvaltningsrätten på morgonen för att få nöjdförklaringen påskriven av en domare. Sedan tog hon ansökan om verkställighetshinder med sig, körde till Boden och lämnade in det i Migrationsverkets reception.
– Det fanns inga garantier för att Migrationsverket skulle hinna behandla ärendet på bara en vecka, men vi såg detta som hans enda chans, säger hon.
På torsdagen kom brevet med beskedet. Mohammad hade fått ett 13 månaders uppehållstillstånd i Sverige.
Förhoppningen är att han sedan ska kunna ansöka om att stanna i fyra år till för att avsluta sina gymnasiestudier, enligt det lagförslag som förväntas träda i kraft den 1 juni.
På kvällen kom en strid ström av vänner och gratulerade honom på Centrumboendet.
– Nu är jag jätteglad. Jag ska studera så mycket jag kan och sedan behöver jag kanske skaffa ett jobb också. Jag kommer att visa för Sverige att de gjorde fel när de tänkte att jag inte skulle få stanna, säger en glädjestrålande Mohammad.
– Man har ju slitits mellan hopp och förtvivlan, men nu är jag överlycklig, säger Ylva Sköld.
Flera av Mohammads närmaste vänner väntar fortfarande på asylutredning.
– Jag önskar att det här ska ge hopp till dem och jag hoppas att de också ska få stanna. De är speciella och väldigt duktiga. De kan hjälpa till att utveckla Sverige, säger han.
Här kan ni läsa alla artiklar om Mohammed:
Hans öde avgörs av migrationsdomstolen
Jag har sett mina vänner dö på nätet
Advokaten hoppas att beslutet ändras
Mohammed skriver om sin egen situation: "Kriget är namnet på mitt land"